Kungen av Kungsgatan

Min farfar gick bort för nästan två veckor sedan. På morgonen den 27e november.

Han hade väntat på den här dagen väldigt länge. Efter 92 år kände han sig uttråkad, det var segt att få dagarna att gå för vad gör man när alla vänner man någonsin haft inte finns längre, när de inte orkade hänga i lika länge som man själv? När den man delat sitt liv tillsammans med, under så oändligt mycket längre tid än min generation någonsin kommer leva tillsammans med en och samma människa, vad gör man när den personen tar sitt sista andetag och man själv måste leva vidare? När ens ben inte bär och man inte längre kan förflytta sig vare sig så smidigt man vill eller på det sätt man vill? När man älskar att sitta i solen och man bor i ett land där solen över ett år värmer så lite?

Farfar tittade på TV, på sporten, han älskade sport och hade själv varit brottare när han var yngre men med tanke på hans ålder var det längesedan nu. Faktiskt väldigt länge sedan... Min farfar kallades för Tötta fast egentligen hette han Torsten. Tötta hade jobbat som brandman i större delen av sitt liv men för några år sedan fick jag reda på att han även varit frisör. I Stockholm. Det hade jag aldrig kunnat gissa, inte ens i min vildaste fantasi! Fast han hade väldigt fint hår, alldeles vitt och snyggt kammat bakåt med en våg uppe på huvudet. Fint.

Jag brukade ringa till farfar med jämna mellanrum, jag hälsade på då och då också, alldeles för sällan såklart men ändå med viss regelbundenhet. De där besöken... man kände hur uppskattat det var, hur det skiljde de dagarna mot alla andra, de utan besök.

Han var rolig att prata med och han fick mig alltid att skratta. Han åt alltid på servicehuset men tyckte att det var samma mat som kom igen efter en fyraveckorsperiod och det tyckte han var skit så ibland struntade han i att gå dit... Det visade sig på räkningen varje månad om han hade hoppat över maten och då fick han "bannor" som han sa. För några månader sedan trillade han när han var upp på natten men tro inte att han använde larmet han hade på armen för att få hjälp. Nej, han ville inte vara till besvär och speciellt inte mitt i natten! Envis som en gris. Och så fick han bannor för att han inte larmat. Han hade även blivit tillsagd av läkare att undvika solen då han under ett helt liv av soldyrkan fått hudcancer. Det struntade farfar blankt i, "va fan, ska de ta ifrån mig det enda jag jag njuter av!?" Ja det kan man ju verkligen fråga sig...

Jag pratade med farfar två veckor innan han gick bort och då sa han att han hoppade att det tog slut snart, och syftade då på livet. Att det helst skulle ske i sömnen så att det inte blev jobbigt. Tror att han tänkte en del på farmor. Elin.

Jag sitter och försöker hitta lite bra låtar att sjunga på farfars begravning, det finns ju faktiskt en del om man letar lite. Tror att farfar just nu är med farmor någonstans där solen skiner och de spelar boccia, på bordet i bakgrunden står en iskall grogg. Den är Töttas.

Han gick i princip bort i sömnen, precis som han hoppades.