Plötsligt händer det!

Vet att det är många som blir helt ur fas om balansen mellan kost, träning och sömn rubbas men jag skulle verkligen vilja veta på vilken nivå andras obalans ligger för min verkar aningens överdimensionerad. Alltså, hur mycket "ur fas" är rimligt?

Är just nu inne i en period då jobbet tar mycket mer tid än vad jag skulle önska, enda fördelen med beordrad övertid är att jag inte behöver få dåligt samvete för att jag i vår kommer ta ut massor av lediga kompdagar för att;

• Hälsa på Mr Garvin i London
• Åka till fjällen med föräldrar, bröder, sambos och brorsbarn
• Dra på en weekend till Barcelona tillsammans med tjejerna på en Kicka 35 i skrevet-resa!

Hursomhelst, jag hinner inte med allt jag vill göra och det slutar med att det inte blir speciellt mycket gjort av någonting. Ringde Annsan på väg hem från jobbet i går och beklagade mig, för att jag inte hinner träna när jag vill, laga ordentlig mat, sova tillräckligt eller över huvud taget göra någonting av värde.Stökigt blir det också av någon underlig anledning. Jag blir en kombination av obstinat tonåring, Karlstadpensonär (får förklara vid något annat tillfälle, frustrationenen har lagt sig efter mitt senaste möte med fenomenet) samt mig själv då jag har en fålig dag, och det var denna mix jag hade i mig under samtalet och det är en tråkig del i det hela, jag blir sådan när jag är ur fas. Jg blir som en annan person och det är inte ett sällskap jag gillar... Vi kan kalla henne Siv, lika korthuggen som namnet.

Annsan diagnostiserade mig absolut inte men vissa drag gör att jag kanske borde schemalägga min vardag lite bättre, lära mig pioritera då det gäller mig... Hon påpekade dock att jag inte behövde ett schema med bilder fastsatta med kardborre utan det räckte med en gammal hederlig kalender. Tack Annsan.

För att slippa att få en god man på halsen skyndade jag mig att ta tag i detta och har nu valt ut 3-4 pass i veckan som jag vill gå på, sedan ska jag helt enkelt se till att faktiskt gå dit, något som är nog så svårt och det kan jag tyvärr inte klandra jobbet för även om det hade känts helt ok. I dag gick jag dit. Körde maskiner på gymmet och gick sen å handlade bra mat. Och detta trots att jag hade hunnit mellanlanda hemma efter jobbet, det är snudd på otroligt!

Som om inte detta var nog lämnade jag in min vinst-triss på affären i dag, tog två nya lotter som jag skrapade när jag kom hem. 50 kronor vann jag på första redan! Då är det ju nästan värdelöst att skrapa den andra men jag gjorde det ändå och tadaaa 25 spänn x 2! I morgon på lunchen får jag gå till ICAn vid jobbet igen för att hämta ut nya, vågar inte byta affär nu...

/Blaise - Som ger Siv fingret för den här gången.

Det var nära...

Fruktansvärt när jag frusen satt i bilen och försökte värma benen med händerna och märkte att det i ena knävecket verkade ha poppat upp de mest horribla åderbråck man kan känna genom ett par stretchjeans! Insåg ganska snabbt, efter ett ögonblicks panik, att det bara var ett par string som hamnat på avvägar... Lika snabbt som jag pustade ut, lika snabbt kom insikten att jag faktiskt gått omkring så, offentligt! En sån jäkla tur att jag bara gått omkring så på eftermiddagen då det var mörkt ute, i samband med ett kortare sjukhusbesök hos en anhörig, i stället för i dagsljus bland arbetskollegorna på jobbet... 

Tänk om det hade varit åderbråck...

/Blaise